I Helsingfors stadsplanering är det ofta vår- och sommarperspektivet som dominerar, trots att staden används året runt. I en opinionstext i HS lyfts det fram att planeringen också måste fungera när solen inte skiner och förhållandena är betydligt svårare.

Det handlar i praktiken om att rörelse, vistelse och vardagliga tjänster ska fungera också i kyla, snö och mörker. Textens kärna är att staden inte bör formas enbart efter den varma årstiden, utan efter hela årets verklighet.