Danskonstnären Tiia Kasurinens nya verk Birds of Paradise tog sin början i en observation om att män längtar efter uppmärksamhet och bekräftelse på samma sätt som färgstarka paradisfåglar. Enligt HS blev just den tanken utgångspunkten för föreställningen.

Verket använder dans för att undersöka behovet av att bli sedd och accepterad, och hur det behovet kan påverka beteende och uttryck. Titeln syftar på paradisfåglarnas påfallande uppvaktning, medan innehållet kretsar kring mänskliga relationer och förväntningar på manlighet.

Birds of Paradise förvandlar en enkel iakttagelse till scenkonst och öppnar för reflektion kring hur bekräftelse söks och spelas upp. HS skriver att verket också väcker frågor om vilka krav som ställs på män och hur de syns på scen.