Ralf Törngrens politiska kompass byggde på övertygelsen att svenska intressen bäst försvaras när man samtidigt tar hänsyn till hela rikets bästa. Enligt HBL var det just den hållningen som gav honom en särställning, men också gjorde att han inte alltid gick i takt med den egna riksdagsgruppen.

Han hamnade ofta på kollisionskurs med gruppen när hans syn på helheten ledde honom bort från partilinjen. Fallet belyser en återkommande fråga i minoritetspolitiken: hur långt man kan driva särintressen utan att tappa blicken för det större sammanhanget.