Osamu Dazais roman Soluppgång framstår enligt HBL som en skildring av ett Japan i upplösning efter andra världskrigets slut. Samtidigt bär boken spår av ett personligt och nästan överväldigande tryck som ger texten dess särskilda laddning.

Dazai försökte ta sitt eget liv fem gånger, och den erfarenheten kastar en skugga över läsningen av romanen. HBL skriver att prosan är uppkäftigt lealös och att Tjechov inte är långt borta, vilket placerar verket i en bredare litterär tradition.